Då har man varit på ännu en konsert med Kaizers, denna gången på Øyafestivalen i Oslo. De framförde sitt nya album Violeta, Violeta volume II och första intrycket var en salig blandning av känslor. Vissa låtar var geniala medans andra har krävt en och annan lyssning nu i efterhand för att riktigt sätta sig. Men i sin helhet tyckte jag albumet verkar vara en värdig uppföljare till Violeta, Violeta volume I.

I Oslo mötte jag upp med Tone och vi begav oss direkt till festivalområdet där vi avnjöt ett par öl i solen. 

Någon timme innan Kaizers började spela valde vi att gå fram till scenen och mötte upp med Lily. Stämningen och förväntningarna var på topp.

Och så klev Kaizers på scen och stämningen var fantastisk. Inte alls som Spektrum (inget kommer nog någonsin kunna slå det) men ändå riktigt bra. I slutet dock blev vissa människor väldigt giriga och armbågade sig till höger och vänster för att komma längst fram. De verkade mer göra det för sakens skull och inte för konserten. Sorgligt.








Mina tankar kring Violeta, Violeta vomule II:
I ett med verlden: Första intryck: Fick inget jättestort intryck av den. Tyckte den var lite rörig men hade sina delar som var riktigt bra.
Efter ett par lyssningar: En riktigt härlig låt med tidvis genialiska partier.
Støv og sand: Första intryck: Skön låt med lite Christianiafeeling (vet dock inte om det är slutet på I ett med verlden jag menar) För sen förändras låten och blir något helt annat. Gillar även detta även fast det blir lite tjatigt efter ett tag. Är dock riktigt bra intrumentalt.

Tusen dråper regn: Inte mycket att säga här, Genial!
Drøm videre violeta: Riktigt fin ballad med underbar sånginsats av Janove.
Gresk komedie: Första intrycket: Den sa mig varken bu eller bä. Ganska tråkig faktiskt.
Intrycket efter ett par lyssningar: Fortfarande ingen favorit men den har sina härliga partier instrumentalt.

Faen i båten: Jag fullkomligt älskade denna från första stund! Genial!
Far til datter: Kan inte säga mycket annat om den här heller. Genial!

Silver: kommersiell vs rap. Nja, den går fortfarande inte hem.
Domino: Uppdatering av Dr. Mowinckel, ja den är bättre än Mowinckel men det var inte en favoritlåt till att börja med.. Så betyget blir ändå medel.
Den romantiske tragedien: Instrumentalt är den genial och den växer för varje lyssning men är fortfarande lite tråkig i verserna. Får dock rysningar i refrängerna (om man kan kalla det det;)).

Det var det. Vill ni se och höra hela konserten kan ni gå in HÄR.