The dream isn´t dead

Jag var helt död igår. Låg framför tvn med föräldrarna och kollade på gamla filmer. Vid 5 ringde Emelie och frågade om jag ville med henne och fika. Död men rastlös följde jag självklart med. Vi satt på hamnkrogen ett bra tag och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är så härligt att vi tagit upp kontakten igen! Du är underbar.

Lite senare åkte vi till kyrkogården för att lägga blommor på Anton Brodéns grav. Igår var exakt 2 år sen olyckan. Tiden går så otroligt fort. Känns som det var igår. Mina tankar går till hans nära och kära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0